Nu var det dags att beställa nya bläckpatroner till min skrivare igen. Jag gör av med bläckpatroner snabbt. Man förstår varför skrivarna är så billiga - det är som kapselepsressobryggarna eller spelkonsolerna - tillverkarna tar igen pengarna på förbrukningsprodukterna (bläckpatroner - som kostar t ex 150 kr styck, kaffekapslar - som kostar ca 3,50 kr styck och spel som kostar ca 600 kr styck). De vill ha en ombord och sen måste man köpa deras förbrukningsartiklar, spel, tillbehör och sladdar.

Min Canon Pixma MP600 kostade lite mer men jag upptäckte efter köpet att det var riktigt bra bläckpatroner i, som var välfyllda. Ofta är det ytterst lite bläck i patronerna när man köper en ny skrivare. Jag valde skrivaren för att den var en riktigt vass mulitfunktionsmaskin med bra utskrifter oavsett om det gäller brev eller foton och bra scanning. Den kan skriva ut dubbelsidigt och direkt på skivor (med en vit yta). Det blir riktigt bra resultat. Man köper dock ingen billig bläckpatron till denna, från någon tredjepartstillverkare. Den har extra fint bläckoch jag tar inga risker. Precis som med linser kan du köpa billiga och bra bläckpatroner på nätet.

När jag jobbade som redaktör för en tidning på 90-talet hade vi laserskrivare, som gjorde billiga och snabba vanliga utskifter av brev, fakturor etc. Patronen kostade 1200 kronor men höll i en evighet. Men vi kunde inte skriva ut i färg eller foton. I dag finns det billiga bra färglasers som är ett vettigt köp för det lilla företaget. Annars får du finna dig i att byta patroner hela tiden.

Jag tror dels att det går strömmar och folk följer strömmen utan att tänka så mycket. Just nu är skivor och filmer något fult och platskrävande, precis som stationära datorer t ex. Dels så har t o m många av puritanerna med tiden insett att de nästan aldrig spelar sina skivor eller sätter på sina DVD:er. När MP3 var nytt tänkte många att det är klart att jag orkar gå och sätta på en skiva, hur lat får man vara? Hur lång tid tar det? Men i realiteten stör man sig på alla dessa mikrotidsperioder som går ut till sådant som att öppna ett skåp, leta fram en skiva, öppna den utan att något går sönder o s v. Och på filmerna får man stå ut med uppstartstid, varningar mot piratkopiering, reklam och jobbiga menyer.

Sen har hårdvaran och kopplingar kommit i kapp. Då man förr var bunden till sin dator och dess undermåliga högtalare eller en MP3-spelare som rymde 10 skivor, kan man i dag komma åt (typ) all musik (typ) över allt.

När det gäller molntjänster som Spotify så kan alla med en hyfsad mobil lyssna på majoriteten av all musik som gjorts var som helst. Har du inte uppkoppling kan du spara spellistor offline. Du kan koppla din mobil till din stereo (från hörlursutgången till line-in – eller trådlöst) eller så har du Spotify i hemmabion via Telia t ex.

Enkelheten vinner i längden. Även om en del av känslan försvinner.

Aristerna får turnera eller sälja snygga kläder med tryck för att överleva.

Den senaste tiden verkar det ha blivit trendigt att säga - eller skriva på communities - att man gjort sig av med sina skivor och filmer. Folk säger att de sålt dem, gett bort, slängt dem, låst in dem i ett skåp, lagt dem i stängda lådor och packat upp dem på vinden. De har gått över till molntjänster som Spotify eller andra nätverkslösningar. Eller så har de digitaliserat sin skivsamling och spelar upp den i iTunes, Windows Media Player, WinAmp eller någon annan mjukvara.

För några var det en annan sak som var trendig: då gnällde många på MP3-ors bristande ljudkvalitet och besserwissers hävdade att man minsann måste spela riktiga skivor och att de alltid såg till att köpa fysiska skivor så fort det handlade om någon viktig release. Om de nu spelade musik från hårddisk eller flashminne så var den okomprimerad eller i något proffsformat (som inte alla spelare klarade av). Samtidigt gjorde media med jämna mellanrum blindtester med experter och lekmän där de aldrig hörde någon betydande skillnad på skiva och ljudfil (förutsatt att ljudfilen var rippad på rätt sätt i bitrates på 192 kbit per sekund och uppåt.

De flesta tyckte att man skulle äga musiken fysiskt som man tyckte om. De såg visserligen ett problem i att CD-konvolut ofta var för ömtåliga för daglig använding och att omslagen var för små för att ge en estetisk upplevelse, men ville ändå köpa skivorna och ha musiken ”på riktigt”. De hävdade också att man brukar vilja känna på skivan (en bit massproducerad plast) och titta i bookleten (som ibland bara innehöll några suddiga bilder på replokalen och en lista med vem som mastrat musiken etc).

Jag har använt Googles molntjänster både privat (i flera år) och för min firma (mindre än ett år) där jag arbetar med grafisk design och håller föredrag. Som talare är man ute och rör på sig mycket och den första frågan man ställer sig, kan man ha nätverkslösningar som kräver att man är online?

Svaret är ja, det är 2011 och det finns datauppkoppling nästan över allt (i Sverige). Enda gången jag inte kunnat koppla upp mig till Google och vårt ekonomisystem online har varit när jag åkt tåg eller buss på de få stråk där datauppkopplingen är svag eller obefintlig, t ex i tunnlar, i dalgångar och långt från tätorter. Jag har upplevt problem runt Båstad och Tiveden när jag rest mellan Göteborg och Stockholm respektive Malmö.

I alla städer har man datauppkoppling med 3G och på hotell, hos företag och på konferenser finns wifi. På Radissonhotell t ex loggar man in med sitt efternamn och rumsnummer. Sen har man trådlöst bredband överallt på hotellet - på rummet, i konferensrummen, i baren o s v. Jag upplever att det gått fort för Gmail och kalenderna t ex, att hämta hem ny information och jobba med Googles servrar. Däremot kan det ta tid med vissa dokument som ligger i Google Dokument, men det är lika även på kontoret där jag har 18 Mbit.

Google har en offlinelösning också, där mail etc sparas ned på hårddisken. Den kräver dock att man stänger av multiinloggning. Multiinloggning gör att man kan vara inloggad på flera konton samtidigt, t ex sitt Google Apps-konto för firman och sitt privata Googlekonto. Eller om familjemedlemmar delar på en dator, då kan flera vara inloggade samtidigt. Offlinelösningen fungerar smidigt och alla mina 80 000 mails var sökbara och åtkomliga offline. Inte illa.